Gör er redo för ett långt inlägg allihopa, för nu skall jag berätta vad jag gjort den senaste veckan. Här nedanför ser ni turisten på Haeundae beach, en av Sydkoreas populäraste stränder, med mera utlänningar än koreaner.
Ja-a, har alltså varit i Busan, eller Pusan som koreanerna kallar staden, Sydkoreas näst största stad efter Seoul. Busan är känt för att vara en stor hamnstad och en beach-stad vart koreaner och andra turister söker sig då de är lediga för att ligga på stranden. Staden var trots sin storlek ganska lätt att navigera i, så som det brukar vara med städer som har bra tunnelbanor. Busan kändes också från första dagen betydligt mera välkomnande, människorna är mera avslappnade (havsluften?) och vanare med turister vilket gör det lite lättare för oss.
Koreanerna är nog inte så hårda på att sola sig, så som flera andra asiater är vit hudfärg fortfarande mera populärt. Det härstammar ifall ni inte redan vet från att arbetarklassen förrut var mera brunbrända då de jobbade ute på fälten hela dagen, medan aristokraterna hade ljus/vit hy då de inte behövde arbeta och kunde gömma sig från solen. Allt detta betyder dvs att de flesta koreanerna, speciellt kvinnorna, hela tiden gömde sig under solparasoll. Deras stränder har därför en hel massa solparasoll som man kan hyra. Koreanerna har också en underlig vana att bada med kläderna på (ja, seriöst, byxor och skjorta och allt). Förstod mig inte riktigt på detta underliga beteende och turist som jag var solade jag nog i bikini själv, så som alla andra västerlänningar man såg på stränderna.
Under veckan yrade jag också runt till diverse tempel. Det första var Beomeosa templet, som ligger uppe på ett berg. Skylten som pekade mot templet nere vid tunnelbanan sade att det var endast 3 km till templet. Idioter som vi var (speciellt mitt fel den här gången), bestämde vi oss för att vandra upp till templet. En och en halv svettig timme senare hittade vi äntligen templet. Kan lungt konstatera att det troligen var 3 km fågelvägen upp till templet, själva vägen slingrade sig en hel del. Jag rekommenderar inte heller att vandra i 30 graders fullt solsken och hetta. Men vi klarade det.
Mina rumskamrater var utmattade efter detta äventyr, som tog största delen av dagen, men jag fortsatte sedan till en annan av Busans turistattraktioner: Jagalchi fiskmarknaden. Marknaden är Sydkoreas största och det var faktiskt fascinerande att se alla fiskar, snäckor, bläckfiskar och allt möjligt annat som man inte ens kunde identifiera. Som biolog kan man ju inte låta bli att vara intresserad.
Nästa dag åkte vi iväg till ett av asiens största Jjimjilbang eller badhus: Heoshimcheong. Om jag någonsin saknar finsk bastu så är det bara att fara hit, här fanns bastun i flera format och upp till 70+ grader. Det fanns också örtbad och diverse andra heta pölar man kunde ligga och njuta i. Deras badhus är dock något speciella då det finns separata utrymmen för män och kvinnor. Detta betyder att alla går omkring nakna i badhuset. Kändes nog litet underligt först och en av mina amerikanska rumskompisar ville inte ens komma med oss, men som van finne klarade man nog av det helt bra. Prövade inte den här gången helkroppsskrubbningen, vilken man kan få för en liten peng, men måste säga att jag verkligen gillar deras vilorum. Dessa vilorum ligger oftast en våning ner eller så och är unisex. Man får en skjorta och ett par byxor och går sedan kommando ner till viloutrymmet. Här fanns i detta badhus två olika ångrum, vilka var olika heta, ett kallt rum var man kunde vakna upp och ett viloutrymme för alla att ligga i och sova ifall man kände för det. Otroligt skönt! En rolig detalj med badhuset var att det fanns TVn i nästan varje rum, så man kunde njuta av bastun medan man såg på TV.
Besökte också Haedong Yonggungsa, ett vackert tempel placerat vid havet. Det sägs att man kan få en önskan uppfylld om man besöker templet, så vi får nu se hur det går för mig. Gillade templet, men det var tyvärr lite för fullt med koreanska turister överallt, så stannade inte så länge.
Förrutom detta spenderade jag en hel del tid på de olika stränderna. Speciellt Gwangali-beach, vilken låg på 10 minuters gåavstånd från vårt gästhus. Vattnet var väldigt saltigt, vilket för mig var exotisk då jag aldrig (i alla fall vad jag minns) varit på en strandsemester någonstans. Det enda havsvattnet jag tidigare simmat i var i södra england och vad jag minns var det inte så hemskt salt där borta. Stränderna i Busan var dock alla omgivna av stora höghuskomplex, då de ligger mitt inne i en miljonstad. Så lungt var det inte direkt på dem, även om det fanns förvånansvärt få solbadare.
Bodde också för första gången i mitt liv på ett hostell/gästhus och fick alltså en försmak av hur det är att vara en riktig backpackare. Gillade hårt alla supervänliga, roliga, sociala och intressanta människor jag träffade och satt uppe och drack öl med. Vår värd var också mycket vänlig, stekte curryplättar (mums!), bjöd på öl, sjögräs-snacks (mums igen!) och allt möjligt annat gott. Förstår nu varför det är så populärt att backpacka, det var hur kul som helst fast jag spenderade de sista tre nätterna ensam på hostellet!
