Elektronisk underskrift

I korea, skriver man i de flesta butiker elektroniskt under kvittot. Mycket behändigt och smart. Det frågas dock aldrig om ens pin-kod, så värst säkert är det ju inte...

Mitt Visa Electron kort fungerar utmärkt nästan överallt, så det är inga problem att betala. I skolan finns också en bank som är öppen vardagar, var jag kan lyfta pengar med mitt Visa Electron kort. Gick i dag dit för att lyfta en så stor summa som 1 MILJON!! KRW (Korean Won). Kändes intressant att lägga den bunten pengar i fickan/väskan, då den största sedeln de har i korea är 10.000 won. Kollade mitt bankkonto senare och en miljon är ungefär 560€.

Orsaken till att jag lyfte en sådan summa är att de har sagt åt mig att jag måste betala mitt boende i kontanter. Är dock osäker om det stämmer, eftersom tanten verkade shockerad då jag sade att jag hade pengarna med mig. Här betalar man boende för en termin, tror jag. Vet inte exakt vad mitt boende blir och kosta, eftersom de inte verkar veta ens var jag skall bo ännu. Försökte i dag få reda på det, men det slutade endast med ett: Kom tillbaks i morgon. Så, nu får jag bara ta det lungt en dag, egentligen helt skönt.

Busan

Gör er redo för ett långt inlägg allihopa, för nu skall jag berätta vad jag gjort den senaste veckan. Här nedanför ser ni turisten på Haeundae beach, en av Sydkoreas populäraste stränder, med mera utlänningar än koreaner.

Ja-a, har alltså varit i Busan, eller Pusan som koreanerna kallar staden, Sydkoreas näst största stad efter Seoul. Busan är känt för att vara en stor hamnstad och en beach-stad vart koreaner och andra turister söker sig då de är lediga för att ligga på stranden. Staden var trots sin storlek ganska lätt att navigera i, så som det brukar vara med städer som har bra tunnelbanor. Busan kändes också från första dagen betydligt mera välkomnande, människorna är mera avslappnade (havsluften?) och vanare med turister vilket gör det lite lättare för oss.

Koreanerna är nog inte så hårda på att sola sig, så som flera andra asiater är vit hudfärg fortfarande mera populärt. Det härstammar ifall ni inte redan vet från att arbetarklassen förrut var mera brunbrända då de jobbade ute på fälten hela dagen, medan aristokraterna hade ljus/vit hy då de inte behövde arbeta och kunde gömma sig från solen. Allt detta betyder dvs att de flesta koreanerna, speciellt kvinnorna, hela tiden gömde sig under solparasoll. Deras stränder har därför en hel massa solparasoll som man kan hyra. Koreanerna har också en underlig vana att bada med kläderna på (ja, seriöst, byxor och skjorta och allt). Förstod mig inte riktigt på detta underliga beteende och turist som jag var solade jag nog i bikini själv, så som alla andra västerlänningar man såg på stränderna.

Under veckan yrade jag också runt till diverse tempel. Det första var Beomeosa templet, som ligger uppe på ett berg. Skylten som pekade mot templet nere vid tunnelbanan sade att det var endast 3 km till templet. Idioter som vi var (speciellt mitt fel den här gången), bestämde vi oss för att vandra upp till templet. En och en halv svettig timme senare hittade vi äntligen templet. Kan lungt konstatera att det troligen var 3 km fågelvägen upp till templet, själva vägen slingrade sig en hel del. Jag rekommenderar inte heller att vandra i 30 graders fullt solsken och hetta. Men vi klarade det.

Mina rumskamrater var utmattade efter detta äventyr, som tog största delen av dagen, men jag fortsatte sedan till en annan av Busans turistattraktioner: Jagalchi fiskmarknaden. Marknaden är Sydkoreas största och det var faktiskt fascinerande att se alla fiskar, snäckor, bläckfiskar och allt möjligt annat som man inte ens kunde identifiera. Som biolog kan man ju inte låta bli att vara intresserad.

Nästa dag åkte vi iväg till ett av asiens största Jjimjilbang eller badhus: Heoshimcheong. Om jag någonsin saknar finsk bastu så är det bara att fara hit, här fanns bastun i flera format och upp till 70+ grader. Det fanns också örtbad och diverse andra heta pölar man kunde ligga och njuta i. Deras badhus är dock något speciella då det finns separata utrymmen för män och kvinnor. Detta betyder att alla går omkring nakna i badhuset. Kändes nog litet underligt först och en av mina amerikanska rumskompisar ville inte ens komma med oss, men som van finne klarade man nog av det helt bra. Prövade inte den här gången helkroppsskrubbningen, vilken man kan få för en liten peng, men måste säga att jag verkligen gillar deras vilorum. Dessa vilorum ligger oftast en våning ner eller så och är unisex. Man får en skjorta och ett par byxor och går sedan kommando ner till viloutrymmet. Här fanns i detta badhus två olika ångrum, vilka var olika heta, ett kallt rum var man kunde vakna upp och ett viloutrymme för alla att ligga i och sova ifall man kände för det. Otroligt skönt! En rolig detalj med badhuset var att det fanns TVn i nästan varje rum, så man kunde njuta av bastun medan man såg på TV.

Besökte också Haedong Yonggungsa, ett vackert tempel placerat vid havet. Det sägs att man kan få en önskan uppfylld om man besöker templet, så vi får nu se hur det går för mig. Gillade templet, men det var tyvärr lite för fullt med koreanska turister överallt, så stannade inte så länge.

Förrutom detta spenderade jag en hel del tid på de olika stränderna. Speciellt Gwangali-beach, vilken låg på 10 minuters gåavstånd från vårt gästhus. Vattnet var väldigt saltigt, vilket för mig var exotisk då jag aldrig (i alla fall vad jag minns) varit på en strandsemester någonstans. Det enda havsvattnet jag tidigare simmat i var i södra england och vad jag minns var det inte så hemskt salt där borta. Stränderna i Busan var dock alla omgivna av stora höghuskomplex, då de ligger mitt inne i en miljonstad. Så lungt var det inte direkt på dem, även om det fanns förvånansvärt få solbadare.

Bodde också för första gången i mitt liv på ett hostell/gästhus och fick alltså en försmak av hur det är att vara en riktig backpackare. Gillade hårt alla supervänliga, roliga, sociala och intressanta människor jag träffade och satt uppe och drack öl med. Vår värd var också mycket vänlig, stekte curryplättar (mums!), bjöd på öl, sjögräs-snacks (mums igen!) och allt möjligt annat gott. Förstår nu varför det är så populärt att backpacka, det var hur kul som helst fast jag spenderade de sista tre nätterna ensam på hostellet!

Spökhuset

Så här ser alltså vår korridor ut för tillfället, otroligt kusligt. Vi är nog väldigt få personer kvar i huset.

Om ni undrar varför jag uppdaterat så mycket i dag så beror det på att jag troligen kommer att börja resa nästa vecka. Reseplanerna är ännu mycket öppna, men jag vet att jag tänker besöka Busan och Seoul, sedan också möjligen militärbasen i Kunsan. Vet inte heller hur länge jag tänker åka runt i landet, men skolan börjar först om tre veckor (14 september), så har en hel del tid att slösa bort. Kommer alltså inte att kunna uppdatera mera än korta inlägg från hostellen ifall de har en dator med internet. Så om ni har något att säga, ring mig i kväll :)

Har fortfarande en miljard saker jag skulle kunna berätta om, men får lämna det till något senare tillfälle. Ha det så bra allihopa!

Mandu

Mandu är koreanska "dumplings" (vad heter det på svenska?). De kommer i flera olika former och varianter, nästan varje asiatiskt land har sin egen version och sitt eget namn för dem. Jag gillar faktiskt dessa ganska mycket, plus att de är billiga. Ifall jag saknar mammas köttbullar är det bara att beställa några mandu eller köpa sådana från butiken. Innehållet är alltså lite som köttbullar, med malet kött, glasnudlar, örter och kryddor. Nam!

Morgonmål

Som jag lite i förväg redan hade gissat är morgonmålet den knepigaste måltiden. Koreaner, som många andra asiater äter inte egentligen morgonmål, utan äter ungefär samma mat under alla tre måltider på dagen.

Koreanerna har dock påverkats en hel del av amerikansk och västerländsk kultur överlag, vilket har lett till att det nu finns franska bakerier i nästan varje gatuhörn. Rågbröd går såklart inte att hitta, men råg-toast finns i bagerierna. Problemet jag har är att vi inte har ett kylskåp och eftersom jag inte vill sätta marmelad på brödet eller något annat sött och kladdigt (som peanutbutter, amerikanernas favorit), så är inte bröd direkt en möjlighet. Vi har planerat att köpa ett litet kylskåp om vi hittar ett billigt på den amerikanska militärbasen som en av amerikanerna skall fixa in oss på (hennes pappa jobbar för militären). I så fall kan jag äta fast yoghurt med flingor eller köpa pålägg.

Hittills har jag dock främst ätit lite frukt och druckit apelsinjuice på morgonen. Har också prövat lite andra alternativ som detta:

Ett exempel på underliga saker jag plockat från hyllan i butiken, antog att det var någon sorts gröt... men ja, det var det inte. Bönor, klumpar av något oidentifierbart och slemmig sås som inte smakade gott alls. Burken åkte genast i soptunnan.

Så nu hoppas jag bara att vi snart får ett kylskåp eller så får jag vänja mig vid att antigen inte äta något alls på morgonen eller äta typ nudlar...

Campus tour

Har inte hänt speciellt mycket intressant de senaste dagarna. Jag har vandrat omkring, slösat pengar, gjort mig bekant med en hel del kaféer mm. Försökte i dag ta lite bilder av campus-området, men eftersom det är ganska stort var det inte lätt.

Huset längst bort i bilden är flickornas "dorm", endast flickor dvs. På höger sida ser man pojkarnas byggnad. På hela campus-området finns det totalt 6 stora "dormitories", så en hel del studerande ryms hit. Dessutom finns det minst 4-6 stora skolbyggnader i området.

Här ser ni byggnaderna från en annan vinkel. Nedanför dem finns två tennisplaner och två mindre fotbollsplaner.

Pai Chai universitetet ligger upp på ett berg, så det tar en hel del klättras att komma upp till toppen, var vårt dorm ligger (bakom glasbyggnaden på bilden ovan). Gör en garanterat svettig då det är 30+ grader ute hela tiden.

Bakom vårt dorm ligger Wolpyeong park, ett stort friluftsområde/berg/skog, vart man kan gå och vandra. Har varit för hett för att börja utforska det ännu, så skriver om det sen senare. Det är dock mycket vackert. Man hör också de mycket ljudliga cicadorna surra hela dagen och natten igenom. Låg i dag en stund ute i parken och kan säga att ljudet definitivt är exotiskt, lite regnskogsaktigt (har dock aldrig varit i en regnskog så kan inte direkt jämföra).

Vilt till vid Emart

Fick just klagomål att jag inte uppdaterat bloggen, so here we go.

För några dagar sen gick jag och min rumskompis lungt till Emart, typ Prisma/Citymarket, för att köpa lite diverse attiraljer vi behövde. När vi skulle gå ut sprang folk omkring i panik utanför och det var full kalabalik med brandbilar och polisbilar. På båda sidorna av gatan hade flera rökbomber gått av. Vet fortfarande inte om det hade börjat brinna eller om det var någon slags demostration, häftigt såg det ut i alla fall.

Vanliga matbutiker är definitivt mera spännande här. Förutom alla underliga produkter, grönsaker, frukter och annat som du inte ens vet vad det är så är butikerna fulla av folk som gör reklam för sina produkter. Det ropas och hojtas en hel del och det är fullt av smakprover överallt. Är inte för omöjligt att hitta vad du söker heller, eftersom koreanerna gillar att skriva ord på engelska på sina produkter. Trots detta springer jag omkring och köper allt möjligt underligt på måfå, bara för att det är roligt.

Jungang market

I dag fortsatte jag vandra runt i Daejeon. Bestämde mig för att besöka Jungang market, en traditionell marknadsplats när Daejeons tågstation. Det här är en av platserna var den lokala befolkningen kan hitta allt möjligt underligt från matvaror, traditionella folkdräkter till piratkopior av burberry väskor.

Marknaden var inte direkt vad jag hade väntat mig, så mitt besök blev ganska kortvarigt. Det första som slog mig var stanken. Massvis med mer eller mindre färsk fisk, blandat med bläckfisk och krälande krabbor.

Det värsta var dock grytorna med någon sorts korv/inälvssoppa som puttrade lite här som var. Denna gräsliga sak med gristrynen och allt möjligt annat som man inte ens kunde urskilja stank otroligt illa. Den verkade dock väldigt populär bland den äldre generationen... uj.

"You look like a rabbit"

Har idag inte gjort något vidare intressant, shoppat lite mera, gått runt... ja.

Min rumskamrat som är sjuk kördes i går kväll/natt till sjukhuset och ligger nu där med dropp. Hon får inte ta emot besökare, men hon sade över telefonen att hon mår lite bättre nu. Det visar ju dock hur häftig den här flunssan kan vara. Har handlat vitaminer och decinfieringsmedel åt mig...

Några koreaner från kyrkan hämtade en stor cheesecake och andra bakverk till oss och stannade för att peppa oss lite, otroligt sött. En av koreanerna kläckte dock kommentaren: "You're so cute, you look like a rabbit." Visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Jag antar att det var meningen som en komplimang, men att deras knagliga engelska bara fick det att låta helt fel...

Nåjaa, ska nu ta de lungt i en vecka eller så och lite utforska staden för mig själv. Samtidigt som jag väntar på mera nyheter från skolan angående vårt boende och svininfluensan så tänker jag planera lite vart i landet jag skall resa före skolan börjar i september. Finns som tur relativt goda guider till de mest populära turistmålen.

Min lillebror fyller 18 i dag. GRATTIS ANDREAS!

Att tappa bort sig och shoppa som en galning

I dag fick vi lite information om svininfluensan som tur, kände mig väldigt borttappad. Campus känns otroligt tomt då alla sakta men säkert evakueras (utom vi, haha). 24 bekräftade fall av svininfluensa i vår grupp och 60 personer är sjuka. Min rumskompis hamnade också i dag i karantän då hon har fått feber, så nu är det nog redan för sent att försöka komma undan viruset. Får hoppas jag inte blir så farligt sjuk...

För att få mig själv på bättre humör och för att hitta på något att göra så att jag skulle få bort tankarna från hur usel situationen här borta är just nu så åkte jag iväg och shoppade loss. Hade tidigare frågat vilken buss som tog mig till Unhen-dong, "downtown", men hade inte åkt dit med buss tidigare... så jag tappa bort mig. Först åkte jag med bussen till ändstationen och sen tillbaks (tog över 1h). Gick i ca 2h före jag hittade rätt. Gick sedan säkert 4-5h runt i butiker. Tappade bort mig igen (började gå åt fel håll) då jag skulle hitta busstationen för att åka tillbaka. Kom äntligen hem över 7h senare mycket hungrig och trött men belåten.

Fångsten ser ni ovan, allt för ca 55€. Köpte en hel del kosmetika från Body Shop och liknande litet "dyrare" märken. Var "tvungen" att köpa nya skor då mina ballerinas som jag tog med hamnade i skräpkorgen (butiksägaren sade "Handmade shoes", men man kan ju undra vad för slavarbete de har för 15€). Speciellt förälskad i de två väskorna jag fyndade dock!

Skostorlekar är definitivt ett problem här, vissa butiker har min storlek, men de flesta skor är för små även om jag ber om den största storleken. Med sandaler går det helt okej, men att fynda stövlar kan bli svårt (i alla fall om man vill ha billiga). Alla går omkring i högklackat här och de flesta skorna har också klack, måste väl lär mig gå med sådana...

Behöver handla lite shorts och liknande kläder som går att använda i 30 graders hettan här borta, men vågade inte pröva några kläder i dag. Skall göra ett nytt försök i morgon. Känner mig otroligt fet här när alla är minimalt små, toppar och skjortor går bra, men byxor... Dessutom har många butiker inte ens omklädningsrum eller så får man inte pröva kläderna och när jag är lite osäker vad min storlek är här borta så blir det jobbigt. Nåjaa, man får väl vänja sig.

Svininfluensan blir värre

Nu är det alltså officiellt att vi har svininfluensa i vår grupp. Hela kursen har blivit inställd och alla asiater har skickats hem. Vår ansvariga person, som är den enda som verkar kunna tala engelska, är också sjuk så han kan inte hjälpa oss.

I vårt campus har hela ena vingen av byggnaden blivit infekterad och ligger nu på sjukhuset. Sannolikheten att vi alltså också blir sjuka är mycket hög, speciellt när min rumskompis verkar må mycket dåligt för tillfället. Ingen verkar heller ha någon koll över oss som inte är asiater utan vi har liksom blivit lämnade för oss själva.

Har nu ingen aning om vad jag skall göra i tre veckor. Vi har inget koreanskt ID kort eftersom vår ansvarsperson är sjuk (det tar dessutom en lång tid att få det). Utan koreanskt ID kort kan man inte få en telefon och man har problem med allt möjligt annat. Vi har inte heller något studiekort, så vi kan inte låna böcker eller något liknande i skolan.

Är inte själv så orolig för svininfluensan, men eftersom ingen verkar ens veta vad vi skall göra om vi blir mycket sjuka... så ja. Litar dock på att mitt immunsystem är bättre än asiaternas, förhoppningsvis.

Svininfluensa

Bild från Expo Park i Daejon.

4 studeranden har åkt till sjukhuset pga feber och deras första test har visat sig positivt för svininfluensa. Detta betyder dock inte att de har svininfluensa, de måste ännu göra ett till test för att man skall vara säker. Ett säkert resultat får vi i morgon.

Alla här borta är hysteriskt paranoida och därför är alla 100+ studeranden nu satta i karantän även om vi inte är sjuka. Allt vårt program har blivit inställt, jag känner mig mycket bitter och irriterad för jag är verkligen inte orolig över svininfluensan.

I dag har vi gjort en massa, men är för trött efter vår evighetslånga föreläsning om svininfluensan kl 21:30 i dag. Kan dock säga att jag ätit en av de bästa seafood bufféerna någonsin i dag, det var helt fantastiskt och dessutom gratis för oss. Har också sprungit runt på diverse nöjesparker hela dagen.

I morgon skulle vi ha farit till DMZ (Demilitarized Zone), något jag såg jättemycket fram emot eftersom naturen där sägs vara fin och dessutom är det lite kul att kunna se Nordkorea därifrån. Men pga den här svininfluensa grejjen är det inställt *grrr*

Majsglass

Första verkligen underliga sak jag ätit här i korea. Det var någon sorts blandning mellan yoghurt och isglass, med majsbitar. Smakade söt majs. Uj... Fick den som tur gratis, så det var bara att kasta bort.

Dag 3

I dag hände inget mera speciellt heller. Lektioner i koreanska på morgonen, sedan en lektion i koreansk politik vilken jag tyckte var mycket intressant. Efter det fick vi pröva på att skjuta pilbåge. Jag var helt hopplöst dålig på det eftersom jag inte ens orkade dra upp pilbågen ordentligt då den var ganska tung. Vi hittade dock skolans gym med min rumskamrat och spenderade en timme där, väldigt fint gym och det är gratis för alla studerande!

Koreanerna lika som japanerna (efter vad jag hört av Marita), är helt hysteriska med svininfluensan. Flera i vår stora grupp (100+ elever på Summer School kursen som jag går på just nu) har blivit sjuka och varit tvugna att åka till sjukhuset. I dag före vår lektion i politik kom alltså vår kursansvariga in och berättade att det fanns en möjlighet att de hade fått svininfluensan och att alla i gruppen därför måste testas för säkerhets skull. Kul. Som tur behövde man endast åka om man hade kännt något symptom, men hälften av klassen åkte ändå iväg. Resten av klassen använder munskydd...

Dag 2

I dag hade vi första lektionen i koreanska, språkbadsmetod. Fungerade helt okej även om det ställvis var förvirrande. Koreanskan har definitivt flera ljud som jag inte ens kan uttala, men alfabetet är som tur nog inte helt oöverkomligt. Tyvärr hjälper det inte att endast kunna alfabetet, för man fattar ändå inte så mycket och flera ord uttalas annorlunda än de skrivs. Nu kan jag dock säga hej, hejdå, vad jag heter, vart jag kommer ifrån och vad jag gör i korea. Lektionerna är dock ganska tunga då det är 3h i sträck med intesiva språklektioner.

Efter koreanskatimmen åkte vi på en exkursion till ett museum och så åkte vi till ett litet ställe bland bergen som var kännt för sina keramikarbeten. Väldigt fina hantverk, i en liten by, kanske lite Fiskars bruk stil (dock inte lika kommersiellt eller uppfixat). Där fick vi sedan göra vår egen kopp eller lerarbete. Själv tyckte jag det hela var ganska tråkigt.

Det regnade i princip hela dagen, men det störde inte alls för det betydde också att det var svalare. Skönt att inte behöva svettas efter varje steg man tar.

Intro dag

I dag har det inte hänt något speciellt intressant. Vår intro-kurs började och vi fick höra programmet två veckor framåt, sedan fick vi en rundtur runt campus-området. I morgon börjar koreanska språkkursen som går på koreanska. Ser fram emot det men tror det kan bli ganska svårt. På kvällen bjöds vi på en buffée med en blandning av koreansk och västerländsk mat, samt underligt kallt kanel-te. Gott!

Nå för att jag inte har något annat att skriva om så kan jag berätta om rummet vi bor på. Det är väldigt litet, säkert mindre än rummet jag hade i studentbyn och vi delar tre personer på det. Utanför finns ett allmänt utrymme med en WC och en dusch med WC, duschen och vessan delar vid med tre andra, så allt som allt är det sex flickor som skall dela på en dusch, kul... Vi får inte laga mat i våra rum och det finns heller inget allmänt kök, så i princip måste man alltid äta ute eller köpa något kallt med sig. Det finns dock en "lounge" var man får kallt och hett vatten ur någon sorts vattenbehållare, så man kan "tillreda" de mycket populära "cup-noodles" och annat dylikt (som jag ju är så van vid redan). Det finns hylla efter hylla efter hylla med dem i varje matbutik. Sedan delar hela korridoren, x många antal människor, ett bykrum. På vardagarna stängs dörrarna kl 23, veckosluten har jag inte fått någon klarhet om ännu, men jag har en aning om att man säkert endast får vara någon (kanske en) timme längre ute då. Har också läst någonstans att dom gör en room-check varje kväll. Skrämmande. Så boendet är definitivt inte lyxigt här borta. Sen igen så är priset troligen också mycket förmånligt, även om jag ännu inte vet hur mycket det kommer att kosta...

De var allt för i kväll.

Bulgogi

Efter att ha spenderat första natten ensam har jag nu två rumskompisar från the US of A. Pai Chai Universitet är ett protestantiskt universitet vilket betyder att de ordnar gudstjänster varje söndag och olika söndagsskolor. Dessa två flickor har alltså kommit till Sydkorea för att dra en söndagsskola på engelska. Först blev jag lite orolig att jag hamnat bland några superkristna, men det verkar inte som om de är några fanatiker.

Enda som dock ÄR irriterande är att de är typiska amerikaner. Det verkar som om de inte alls är intresserade av att lära sig om den koreanska kulturen eller på något sätt integrera sig i vardagen här. Till skillnad från mig har dessa två flickor blivit konstant omhändertagna av medlemmar i kyrkan och de har blivit i princip ledda från dörr till dörr och bjudna på mat av flera olika personer, ändå täcks de klaga. Ena av flickorna sade t.ex. att hon inte gillar kryddig mat, vilket är helt okej, men hon verkar inte alls vilja ens försöka äta något koreanskt. Till exempel bjöd dom mig med i dag när de skulle bli bjudna på middag igen. När flickorna som skjutsade oss frågade va de ville äta var svaret direkt: McDonalds eller pizza. Jag bara gapade (tyst för mig själv dock). Här har vi två koreaner som vet vart man skall fara och vad man skall beställa och de vill fara till McDonalds??

Jag sade sedan när det var min tur att jag hellre skulle fara och äta koreanskt. Fick som tur nog min vilja igenom eftersom också koreanerna var ivriga på att bjuda oss på någon rätt de hade planerat ut. Något motvilligt gick väl våra amerikanska flickor med på det.

Vi blev bjudna på Bulgogi, vilket är marinerat nötkött som ligger och puttrar på glasnudlar och blandat med grönsaker. Jag tyckte det var gott och till och med amerikanerna medgav att de skulle kunna leva på det (eller överleva som de uttryckte sig). De var dock mera intresserade av att se på den koreanska TV serien som kom på TV än att äta, så de smakade väl några tuggor före de koncentrerade sig helt på TVn. Inte hörde jag dem heller en enda gång fråga någon fråga av koreanerna om vad de olika maträtterna och sidorätterna var och hur man skulle äta dem, igen var det mest jag som stod för frågandet.

Suck!

Gulligaste latten någonsin

Efter att ha gått i flera timmar måste vi självklart sitta ner en stund. Flickorna lärde mig att alla butiker är i första våningen av husen, många restauranger/kaféer/karaokebarer är i andra våningen och video/musik/liknande är i tredje våningen. Vi for till ett lite lyxigare kafé i västerländsk stil, mycket vackert. Man blev eskorterad till bordet, fick en meny och på bordet fanns sedan en ringklocka som man tryckte på för att bli serverad.

Jag beställde en Vanilla latte för ca 3 €, flickorna olika cheese-cakes. Vi undrade varför det tog så längde för dem att göra en latte, men när jag äntligen fick den förstod jag varför. Dom hade tecknat en otroligt söt säl som blinkade på kaffet. Undrar just om man skulle få ett liknande konstverk i Finland? I alla fall inte för 3€, det är säkert.

Första dagen

I går kväll träffade jag redan de första härliga flickorna här på Pai Chai. De var tre stycken flickor från Thailand som också kommer att gå den två veckor långa introkursen med mig (det är en hel del Thailändare och andra som tar kursen med mig, blont hår och flickan som går över gatan i bilden hör till sällskapet jag träffade). Vi träffades när jag skulle fa ut och äta, for med dom och bam, jag har sällskap för veckoslutet. Skönt!

I alla fall så bestämde vi oss såklart för att fara och shoppa. Jag behövde själv en hel del saker som jag inte hade släpat med från Finland. Vi for till ett populärt shoppingområde, som jag tyvärr inte har någon aning om vad det heter. Helt fantastiskt! Fullt med små butiker, massvis med fina kläder och billigare än i Finland.

I princip alla märkeskläder var också i samma prisklass som typ Zara i Åbo, var nästan svårt att hitta en verkligen dyr butik. Efter att ha vandrat på gatorna i några timmar skulle vi gå över gatan och märkte att det inte endast finns butiker ovanför marken, utan ett nätverk med mera butiker också under marken! Jag tänkte svimma... nästan. Måste hålla hårt i plånboken och tänka att jag har ett helt år på mig att slösa pengar här. Köpte endast en tunika, ett armbandsur + diverse saker jag behövde som hörlurar (att ringa hem, tips: har skype nu), tandkräm mm. Det bästa är att detta endast är ett av shoppingområdena och jag bor ju i en "mindre" stad.

Vädret är fuktigt och varmt, men tur nog inte för varmt. Man orkar också röra sig för de flesta butiker har mycket bra luftkonditionering + shoppingområdet under marken var helt svalt och skönt.

Ca 33h senare...

Vad kan jag annat säga än, ÄNTLIGEN, framme! Har varit en helvetiskt lång resa, ingen sömn på flera dygn (känns det som) och förstår fortfarande inte att ja faktiskt är i Sydkorea just nu.

Efter att ha startat tidigt från Åbo för att hinna hämta mitt pass före flyget landar jag först på St. Petersburgs flygplats. Det var sannerligen en mycket... rysk... flygplats. Nå, den var kanske inte i nyaste laget, men i alla fall var det inte så farligt smutsigt. Fick dock en shock när jag insåg att man i alla matställen (vilka inte var så rysligt många), måste betala med rubel. Hade inte ett enda ynka rubel med mig och ja, ni gissar det säkert redan, det gick inte att växla rubel alls... på hela flygplatsen. Jag överlevde alltså mina 7-8h på flygplatsen genom att äta karkki. Incheckningsmetoderna var också från början av 80-talet (om inte ännu tidigare), fick vänta en evighet på att någon alls skulle vilja se åt mitt håll, fick slutligen min biljett ungefär 20 minuter före flyget for. Ganska lyckat iom att jag hade varit på flygfältet i så många timmar.

På St. Petersburgs flygplats var också mitt flyg det sista som åkte, har aldrig varit med om en tystare, tommare och kusligare flygplats i mitt liv. Agerade också tolk för några kineser som endast pratade kinesiska. Jag har nämligen funnit en gömd talang, jag är ganska bra på att få folk att förstå vad jag vill genom att göra gester, vifta med armarna och peka mycket. Ja, var i alla fall bättre på det än personalen på flygplatsen.

Korean Air flyget till Seoul var mycket bekvämt och behagligt, fick god mat, kudde, filt, dyna... ja allt man behövde utan en säng och rum att sova (jag kan helt enkelt inte konsten att sova sittande). Väl i Seoul var Incheon flygplatsen mycket organiserad och lätt att navigera på, fick genom lite mera pekas biljetter till bussen, hittade sedan rätt buss genom att rycka flera olika koreaner i ärmen. Inser redan nu att en stor del inte alls kan engelska, insåg inte tidigare att de faktiskt är så DÄR dåliga på engelska. Nåjaaa.

Nu sitter jag ensam på mitt rum, har inga rumskompisar ännu. Inser dock också varför andra klagat på att boendet är den sämsta delen av universitet, finns inget kök, saknar en hel del saker som man är van att ha och man bor ganska trångt på varandra. Därutöver finns den där tiden man måste passa att vara tillbaka.

Skall nu alltså rusa iväg och hitta lite mat åt mig, vrålhungrig, trött, men nöjd att jag är framme helskinnad. Måste nu klara mig veckoslutet ensam, men det borde nog gå bra.

Före avresan

Ja-a, har nu väl äntligen gjort något med min blog. Orkade inte satsa på layouten så plockade bara en gammal bild jag hittade på min dator, ifall jag har tråkit i något skede så kanske jag hittar på nåt.

Åker alltså i morgon till Sydkorea. Packande gick rätt snabbt, fick med mera än jag hade förväntat mig faktist. Kommer att vara mördande att släpa på väskan, men de får man väl ta. Är mindre nervös än jag trodde att jag skulle vara, men antar ändå att jag inte sover så väl i natt. I morgon bär det av till Helsingfors sådär åtta tiden på morgonen, hämtar passet, äter lunch, sen far flyget en två tiden. Är troligen "hemma" i Sydkorea någon gång i morgon kväll...

Sista måltiden före jag åker kommer att vara kräftor eftersom jag inte hann ha en kräftskiva före jag åkte, mums!