Man blir tokig av alla regler

Eftersom vi åker till Seoul nästa veckoslut för att fira Jennys födelsedag stannade vi i Daejeon det här veckoslutet. Har dessutom en hel del skola att göra, SUCK!

Vår koreanskalärare kom oroad till oss och frågade om vi hänger med på koreanskatimmarna, vi är nämligen de som alltid verkar ha mest problem och frågar mest. Våra lärare (speciellt en av dem) blir alltid irriterad på våra konstanta problem och man kan helt se hur frustrationen byggs upp mot slutet av veckan. Vi kan dock inte göra något åt saken, det är mycket tungt att hänga med och sällan förstår vi exakt vad det är som vi går igenom. Att förstå grammatiken är helt omöjligt. Deras fel för att de inte kan någon engelska och endast ger oss en nybörjarbok i koreanska på koreanska.

För att lätta på vår frustration har vi igen shoppat en hel del, ätit mycket god italiensk mat (det är underligt hur fantastiskt pasta/gräddsås smakar då man ätit ris i två månader) och annars bara härjat. Små saker gör en glad här borta. Jag är helt kär i mina nya skor och min kavaj.

Ps. Ifall ni undrar så har jag inte druckit en droppe alkohol, det här är bara vårt sätt att ha kul då vi är tvugna att vara tillbaks i våra rum kl 23... man blir lite underlig...

Soju

Någon frågade redan om alkoholen här, så kan väl berätta lite om den.

På bilden ser ni Soju, Koreas "nationaldryck". Klart risvin, som smakar precis som vodka men är endast 14-15% starkt. Flera koreaner dricker det här eftersom det är mycket billigt och säljs överallt. Själv tycker jag inte det är så gott att dricka som sådant, vilket folk nog gör med mat, men:

Soju + öl (mekju) = somaek. Blandningen låter gräslig, speciellt om man någonsin smakat på vodka blandat med öl, denna blandning är dock helt god. Den är också extremt farlig, då man inte alls smakar sojun i blandningen, ölen blir bara helt enkelt lite lättare att dricka (som att blanda i t.ex. sprite, men utan den söta eftersmaken)... ja, så ni kan förstå varför jag undviker blandningen.

Öl har finns i flera varianter här borta. De största märken är Hite, Cass och OB. Ölen säljs i vilken som helst 7/11, både i vanliga burkar och sedan i 1,5 liters plastflaskor. Priset är lite lägre än i Finland, dock inte drastiskt. Ölen är helt okej, påminner ganska mycket om finsk öl.

Förrutom detta så har de också diverse breezers mm söta blandningar. Förståss hittar man inte cider (här borta är burkarna det står Cider på någon sorts sprite/äppellimsa) eller lonkero.

Vin är VÄLDIGT dyrt här borta. Alla billiga dåliga märken kostar här 8-9 € flaskan.

Bibimbap

Tänkte att jag skulle kultivera er lite mera och fortsätta med att presentera en anna koreansk delikatess.

Bibimbap är typ koreas nationalrätt. Den serveras överallt, den var t.ex. den första koreanska maträtten jag åt på flygplanet på väg till korea. Bibimbap är alltid billigt och ifall man inte vet vad man annars kan/skulle vilja beställa så är bibimbap alltid ett säkert kort. Lätt och gott, definitivt något man inte skall missa (inte för att det går att missa heller) då man besöker korea.

Rätten består av ris, grönsaker, groddar och möjligen någon slags kött. Oftast serveras ett ägg på det hela och sedan får man en röd stark smet som krydda under ägget (eller på rätten). Kort sagt är bibimbap den koreanska versionen av pyttipanna, man kan i princip slänga i vad man hittar i skåpet.

Det hela blandas sedan ihop före man börjar äta. Det är speciellt viktigt att minnas att blanda rätten då den serveras i en stengryta som på bilderna (då kallas den tolsot bibimbap), för annars bränns riset som ligger underst i botten.

Här demonstrerar Jenny hur man äter bibimbap (ja, det är tillåtet att använda sked då man äter).

Kaffe

Ovan ser ni min enorma kaffeburk, hittade faktiskt ingen mindre (över 1kg kaffe). Normalt kaffe är inte det lättaste att hitta i det här landet. Sen när man äntligen hittat kaffet så återstår problemet med hur man skall tillreda det så man får något drickbart... jobbigt. Jag saknar min MochaMaster!

Anyways, vi har fortfarande rejält med problem. Koreanska staten har nu haft vårt pass i ungefär 6 veckor. Vårt 'Alien Registration Card' som de sade att vi skulle få inom 2-3 veckor har alltså inte ÄNNU heller kommit. Det bittraste är att alla andra utom vi européer verkar ha fått sitt. Bettina och Nicke i Seoul har också fått sina kort länge sen. Vid det här skedet är vi väldigt trötta på vår 'International office'. I dag stod vi där en lång stund och argumenterade med en person som vägrade säga ett ord engelska, utan bara rabblade vidare på koreanska... ingen som talade engelska var på plats. Slutligen skickade vi just iväg ett mejl till finska ambassaden och frågade om det finns något sätt för oss att själva skynda på pappersarbetet/vad som helst som tar så länge. Kanske det blir lite mera fart i dem om finska ambassaden kontaktar kontoret.

Känner definitivt att mitt tålamod med alla problem håller på att ta slut. Har varje dag känslan att jag skulle vilja skrika för full hals och vara väldigt elak mot alla som gör mitt liv jobbigt.

För att bota mitt dåliga humör shoppade jag idag igen. Hittade en fin silkeskjol, en svart bra sittande kavaj och en söt tweed höstrock för 12€ (koreansk second hand, svår att hitta men man kan fynda rejält bättre än i Finland). Shopping-terapi fungerar mycket bra.

PhotoCabine

Johanna gjorde min morgon lite roligare genom att tipsa om:
http://www.laphotocabine.com/

Jag och Dominika (utbytesstudent från Slovakien) hade roligt när vi försökte förstå hur hela saken fungerade.

Här borta har vi fortfarande en hel del problem med vårt boende. Vi har fortfarande inte fått t.ex. dormitory-reglerna förklarade för oss. Man blir väldigt trött på att varje dag vara tvungen att lösa något nytt problem som uppstått. Vi kämpar vidare med filosofin: "What doesn't kill you makes you stronger."

På tal om väder

Eftersom vi efter mitt förra inlägg började diskutera vädret, tänkte jag lägg in ett klipp från min iGoogle hemsida (taget i dag halv tolv på dagen). Har satt in väderprognosen från stan jag bor i och Åbos väder. Oftast så kollar jag inte så noga, prognoserna finns bara där när jag kommer till hemsidan, men eftersom vi talade om skillnaderna så tittade jag lite noggrannare i dag.

Ja, kan nog säga att jag föredrar vädret här borta. Min flunssa känns redan bättre ;)

Min Koreanska Klass

Skulle skriva något intressant, men tyvärr är min hjärna för degig och full av snor för tillfället.

I dag bjöd våra koreanskalärare på Songpyeon, koreanska traditionella riskakor, fyllda med hasselnötter, "red bean paste" eller sesamfrön. Riskakorna tillreds sedan genom "steaming" på tallbarr (snälla någon med en fungerande hjärna, översätt till svenska för mig!). Vår lärare hade själv gjort dem, det var definitivt godare än alla riskakor jag hittills ätit, men fortfarande inte värst gott. Riskaksdegen smakar inte i sig själv så hemskt mycket, utan känns främst geggig och obehaglig att tugga. Riskakorna kan finnas i både söta och salta rätter, toppokki är ett exempel på en vanlig maträtt med nudlar och riskakor vilken ofta ses som gatumat.

För övrigt är gatumaten här borta väldigt god! Rekommenderas starkt, billigt och ofta bättre än de flesta restaurangrätterna. Det enda negativa är att man oftast måste äta stående.

I dag är det kinas nationaldag, ifall ni inte vet. Republiken Kina fyller 60 år, grattis på er. Alla kineser på vår klass söker i kväll frenetiskt efter en TV var de kan följa med festligheterna och paraderna hemma.

I morgon är det också Koreanska Chuseok eller "thanksgiving". Det är koreas näst största festlighet efter nyåret. Alla åker hem till sina familjer (=trafikkaos) och hedrar sina anfäder (=besöker gravar) och äter traditionell mat. Vi hade planerat åka iväg lite över veckoslutet, men tyvärr slog flunssan. Jag sitter alltså nu i stället hemma i rummet och gömmer mig, så att de inte får nys om att jag är sjuk och tvingar mig i karantän. De är fortfarande hysteriska här borta när det gäller svininfluenssan, t.ex. så kan vi inte åka iväg på exkursioner med kurserna för skolan förbjuder det...

Det sämsta med att vara sjuk här borta är att man då har för mycket tid att tänka och då smyger hemlängtan lätt på en, har ändå varit här över 2 månader nu redan. Men som tur är det inte så farligt ännu. Fick också ett härligt vykort av min mormor, tack så mycket! Skall skriva tillbaks till Finland med lite hälsningar så snart som jag hittar turistvykort (förvånansvärt svåra att hitta i den här staden).

Sköt om er!